Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Det sociala skådespelet...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
65
Hon hade varit blomsterförsäljerska och haft
en älskare ur borgarklassen, sedan följde andra
förbindelser, så gifte hon sig med en arbetare
och förvandlades med ens till en god mor, men
hon förstod allting — alla hjärtats dårskaper,
Joussiers svartsjuka och ungdomen som ville
roa sig. Med några vänliga ord försökte bon
försona dem:
— Man bör vara litet medgörligare... Det
är inte mödan värt att göra sig ond blod för
så litet.
Hon förvånade sig inte över att allt vad
hon sade ingenting tjänade till.
— Det är nu en gång så. Man måste
alltid plåga sig själv och andra.
Hon ägde folkets härliga sorglöshet som
bekymren inte tycktes fastna på. Hon hade
likväl fått sin dryga andel. För tre månader
sedan hade hon förlorat en femton års pojke
som hon höll mycket av. Det var en bitter
sorg, men nu såg man henne åter rörlig och
leende.
— Om man lät tankarna få makt över sig
så skulle man inte orka att leva.
Och hon tänkte inte mer därpå. Hon
kunde inte skapa om sig. Hennes vitalitet var
alltför stark. Det närvarande upptog henne
belt och hon försjönk aldrig i det förflutna.
Hon lämpade sig efter förhållandena. Om
5. — Jean-Christophe. IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
