Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Christophe märkte inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
75
löjligt och osmakligt att göra honom till en
tjuv av andras ägodelar. Det måste sägas
rent ut: den som äger mer än han behöver
för sitt och sina närmastes livsuppehälle och
för sitt eget förstånds normala utveckling är
en tjuv. Om han har för mycket, ha andra
för litet. Hur många gånger ha vi inte
sorgset smålett, då vi hört talas om Frankrikes
outsinliga rikedomar, om förmögenheternas
stora antal — vi alla intellektuella arbetare
och kroppsarbetare, män och kvinnor, som
alltsedan födelsen anstränga oss till det yttersta
för att ej dö av svält — ofta förtjäna vi ej
ens tillräckligt; vi se de bästa bland oss gå
under, vi som äro nationens intellektuellt
utvalda skara! Ni, som ha mer än er andel av
världens rikedomar, ni äro rika på bekostnad
av våra lidanden och vår fattigdom. Det oroar
er inte, ni ha alltid till hands sofismer som
lugna ert samvete; ni tala om den heliga
äganderätten, den rättrådiga kampen för livet,
Moloch-Statens och Framstegets välfärd, detta
sagolika vidunder — detta problematiska
framåtskridande för vilket man uppoffrar det
goda — andras goda. — En sak kvarstår dock
alltid; inga sofismer kunna förneka det: »Ni
ha för mycket, vi ha för litet, och vi äro lika
mycket värda som ni, och några bland oss
äro mer värda än alla de andra tillsammans.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
