Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Christophe märkte inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
JEAN-CHRISTOPHE
arbetarnas sida. En andens arbetare lider
mer än någon annan av de sociala
förhållandenas immoralitet, av rikedomens skamligt
ojämna fördelning. Konstnären dör
hungersdöden eller han blir millionär, och det finnes
ingen annan orsak än modets nyck, eller ock
beror det på dem som spekulera i det moderna.
Ett samfund som låter sina bäst begåvade
medlemmar dö eller ock går till den andra
ytterligheten och betalar dem för högt, är ett
vidunderligt samfund, det tarvar en
rengöring. Varje människa, om hon arbetar eller
ej, liar rätt till ett minimum av liv. Varje
arbete, det må vara gott eller dåligt bör
betalas inte enligt sitt verkliga värde — vem
kan ofelbart döma därom — men enligt
arbetarens normala och berättigade behov.
Konstnären, den lärde, uppfinnaren, böra av
samhället fordra att det tillförsäkrar dem en
tillräcklig inkomst som i sin tur skänker dem tid
och medel att än vidare hedra det. — Men
också ingenting mer! — La Gioconda är inte
värd en million... Det finnes inte något
samband mellan en penningsumma och ett
konstverk. Konstverket är varken över eller under,
det är utanför all värdering. Det gäller inte
att betala det så och så mycket, frågan gäller
konstnärens liv. Giv honom så pass mycket
att han kan leva och arbeta i fred. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
