Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - En liten bit från hans...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
JEAN-CHRISTOPHE
lade märke till den lille krymplingen som
hade en svalas gälla röst. Mitt ibland alla
dessa arbetare, som han föga talade med, hade
lian haft all möjlig tid att studera gossens
sjukliga ansikte med den framskjutande
pannan och det förvildade och förödmjukade
uttrycket. Han hade åhört de gladlynta grova
skämt som sades till honom och han hade sett
hur pojkens drag då krympte samman. Vid
vissa revolutionära deklamationer hade han
sett de sammetsbruna ögonen stråla i extas
över en framtida lycka — denna lycka som,
även om den realiserades, inte skulle förändra
mycket i gossens bräckliga tillvaro. I sådana
ögonblick lystes hans föga tilltalande anlete
upp så att man alldeles glömde hur fula hans
drag voro. Till och med den vackra Berthe
blev slagen därav, och en dag kysste hon
honom plötsligt på munnen. Gossen spratt
till, han bleknade och kastade sig med avsky
tillbaka. Flickan märkte ingenting, hon var
åter i färd med att munhuggas med Joussier.
Olivier ensam märkte gossens sinnesrörelse;
han följde med ögonen den lille som dragit sig
bort i skuggan, hans händer darrade och han
sänkte pannan, han såg under lugg och kastade
uppretade och glödande blickar på henne.
Olivier närmade sig honom, tilltalade honom
milt och lugnade honom ... Vem kan väl säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
