Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - En liten bit från hans...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
89
hur gott en blid vänlighet kan göra ett hjärta
som ej är vant vid minsta hänsyn? Ett
vänligt ord är som en vattendroppe som den torra
jorden begärligt insuper. Några ord, ett
leende, det var allt som behövdes — strax
skänkte den lille Emmanuel hela sitt hjärta
åt Olivier, fast övertygad om att Olivier även
tillhörde honom. Sedan, då han mötte honom
på gatan och upptäckte att de voro grannar,
såg han däri ett underbart tecken på att han
ej misstagit sig. Han satt på lur, då Olivier
gick förbi verkstaden i hopp om att få säga
god dag, och om det hände att Olivier var
tankspridd och inte såg honom blev han stött.
Hans lycka blev stor, då Olivier en dag
kom in till fader Feuillette för att lämna sina
skor till lagning. Då de voro färdiga bar
Emmanuel dem till Olivier. Han hade
spionerat ut när han skulle kunna vara säker på
att träffa honom hemma. Olivier var
försjunken i tankar, han betalade och sade
ingenting; gossen tycktes vänta, han tittade till
höger och vänster och började tveksamt att
gå sin väg. Olivier anade i sin godhet vad
som försiggick inom honom, han smålog och
inledde ett samtal med pojken trots det
obehag han alltid hyste då han måste tala med
folkets barn. Denna gång lyckades han finna
enkla och okonstlade ord. Lidandets intuition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
