Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - En liten bit från hans...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
JEAN-CHRISTOPHE
barndomsminnen. Gossen blev inte alls gripen
av dem. Han sade:
— Ja visst, så är det ju. Det vet man väl.
Han fattade inte att man kunde göra sig
så mycket besvär med att beskriva
verkligbeten.
— En pojke, det är ju bara en pojke, sade
han ringaktande.
Han hade inte större intresse för historien;
och vetenskapen tråkade ut honom, den var
för honom blott ett ledsamt företal till en
bedårande fesaga som berättade om de osynliga
krafter som likt fruktansvärda genier tvungos
till att betjäna människan. Vilken nytta
gjorde väl alla dessa förklaringar? Då man
funnit en sak, så är det inte nödvändigt att
berätta hur man funnit den. Tankeanalysen
är en borgerlig lyx. Vad folkets själar fordra
det är syntesen, det är färdiggjorda idéer —
bra eller illa, snarare illa utformade — som
sträva efter handling, en levande verklighet,
laddad med elektricitet. I hela den litteratur,
som Emmanuel kunde fatta, rördes han mest
av några sidor hos Victor Hugo, fyllda med
episk patos, eller ock av de revolutionära
vältalarnas dunkla retorik. Han förstod dem
inte riktigt och de’ förstodo inte riktigt sig
själva. För honom liksom för dem var
världen inte alls ett bindande sammanhang av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
