Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - En liten bit från hans...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
91
ända fram till herr Fallières’, var står väl det
andliga och sedliga framsteget att finna? ...
All tro är dock vacker! Om en tro bleknar,
böra vi med glädje hälsa den nya tro som
tändes. Det kan aldrig bli för mycket av den
sorten. Olivier betraktade med rörd
nyfikenhet den flämtande låga som brann i barnets
hjärna. Vilken egendomlig hjärna!... Olivier
förmådde ej att följa slingringarna i en tanke
som ej var i stånd till fortsatt och reflekterad
ansträngning; den gick stötvis fram, och under
det man talade till den, stannade den kvar och
hakade sig fast vid en bild som på ett
oförklarligt vis frammanats av ett tillfälligt ord;
plötsligt slöt den sig åter till den talande och
skred med ett språng långt förbi; ur en helt
vanlig grundsats, ur en försiktigt
kälkborger-lig fras kallade den en förtrollad värld, en
hjältemodig och vansinnig tro till liv. Denna
själ som småslumrade, vaknade plötsligt upp,
den hade ett barnsligt och mäktigt behov av
optimism, den omgestaltade både konst och
vetenskap till en melodramatisk dikt som på
ett behagligt sätt återförde den till dess
älskade chimärer.
Om söndagarna läste Olivier ibland högt
för den lille. Han trodde att han skulle
intressera honom med realistiska berättelser om
välkända saker. Han läste för honom Tolstoys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
