Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Fader Feuillet hade en...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
JEAN-CHRISTOPHE
än av det samtal som hon förde med ett
helgon som var hennes speciella vän eller med
den gode Guden själv. Ty man bör inte tro,
att man måste vara en Jeanne d’Arc om man
skall hoppas att emottaga dylika besök; vi ha
alla haft sådana; vanligtvis bruka dock de
himmelska besökarna låta oss tala ensamma
medan de sitta tysta vid vår härd. Det föll
aldrig Eainette in att bli stött över deras
tystnad. För resten hade hon så mycket att säga
dem att hon inte gav dem tid att svara, hon
svarade i deras ställe. Hon var en tystlåten
pratmakerska, hon hade ärvt sin mors
tal-trängdhet, men denna ström sögs upp i ett
inre ordsvall likt en bäck som försvinner i
jorden. Naturligtvis tog hon del i komplotten
som hade i syfte att omvända farbrodern, och
hon gladdes över varje tum som ljusets ande
erövrade från mörkrets makt. Mer än en gång
hände det henne att sy in en liten medalj i
gubbens rockfoder eller att stoppa en
rad-bandskula i hans ficka. För att göra flickan
till lags låtsade han inte märka det. — Alla
dessa överrumplingsförsök roade och retade
skoflickaren. Han upphörde aldrig med sina
grova skämt om kvinnor som bära byxor, och
han gjorde narr av sin vän som stod under
toffeln. Han hade egentligen inte någon rätt
att skryta, ty under tjugu år hade ban varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
