Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Fader Feuillet hade en...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
105
bekajad med en trätgirig hustru som kallade
honom en gammal drinkare och grundligt
stukade honom, men han aktade sig noga att tala
därom. Pappershandlaren blygdes en smula
och försvarade sig ljumt, under det att han
med sluddrande tunga bekände sig till en
tolerans enligt Kropotkins läror.
Rainette och Emmanuel voro vänner.
Alltsedan sin tidigaste barndom sågo de varandra
dagligen. Emmanuel vågade visserligen
sällan smita in i huset; fru Alexandrine såg
honom ogärna, ty ban var barnbarn till en
gudlös man och själv var han en liten smutsig
parvel. Men Kainette tillbringade sina dagar
på nedre botten, utsträckt på en soffa bredvid
fönstret. Emmanuel trummade i förbifarten
med fingrarna på rutan, tryckte näsan mot
glaset samt gjorde en grimas som skulle
föreställa en hälsning. Om sommaren, då fönstret
var öppet, stannade han och stödde armarna
mot fönsterposten (han inbillade sig att denna
ställning var honom fördelaktig och att han, då
han höjde axlarna, lurade alla i fråga om
sin verkliga vanskaplighet). De pratade.
Rainette, som inte var bortskämd med besök,
tänkte inte på att Emmanuel var
puckelryg-gig. Emmanuel, som var rädd för flickor —
ban kände både rädsla och avsky för dem —
gjorde ett undantag för Rainette. Den lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
