Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Fader Feuillet hade en...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
JEAN-CHRISTOPHE
halvt förstelnade sjuklingen var någonting
avlägset och avskilt, någonting som inte fanns
riktigt till. Men den afton då Berthe kysst
honom på munnen, och även följande dag, höll
han sig undan med en sorts instinktiv
vämjelse. Han gick längs huset utan att stanna
och han sänkte huvudet. Han drev omkring
på avstånd, räddhågad och misstrogen som
en vilsen hund. Så kom han tillbaka. Hon
var ju egentligen inte en kvinna. Då han
kom ut ur boktryckeriet bemödade han sig
om att göra sig så liten som möjligt mitt
ibland bokhäfterskorna, vilkas långa vita
arbetsblusar liknade nattskjortor — dessa stora,
bråkiga, skrattlystna flickor som med
hungriga blickar klädde av varje förbigående —
hur brått hade han inte då att rusa till
Bai-nettes fönster. Han var henne tacksam för
att hon var en krympling. Han kunde
gentemot henne antaga överlägsna och
beskyddande miner. Han gjorde sig viktig och
berättade gatans händelser, i vilka han tilldelade
sig själv en förmånlig plats. Ibland då han
var riktigt artig, skänkte han henne om
vintern rostade kastanjer, om sommaren en bunt
körsbär. Hon å sin sida gav honom några
av de mångfärgade karameller som fyllde
glasskålarna i skyltfönstret och så tittade de
tillsammans på vykort. Det var lyckliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
