Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Olivier hade ånyo...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
JEAN-CHRISTOPHE
beredde bonom ett illmarigt nöje att driva sina
bordskamrater ända ut till den yttersta
konsekvensen av deras löjliga och vansinniga
åsikter. Man visste aldrig om ban menade
allvar eller ej, ty under det att ban talade,
växte bans lidelse och ban förlorade snart ur
sikte begynnelsens paradoxala mening.
Konstnären inom bonom berusades av de andras
glöd. Vid ett dylikt tillfälle av estetisk
hänförelse hände det, att han i Aurélies gårdsrum
improviserade en revolutionär sång som strax
prövades och upprepades. Följande dag
sprid-des den bland arbetarna. Han
komprometterade sig mer och mer. Polisen bevakade
honom. Manousse, som hade bekanta i
regeringskretsarna, varnades av en vän, Zavier
Bernard, en ung ämbetsman i polisens tjänst,
som intresserade sig för litteratur och påstod
att ban var intagen av Christophes musik (ty
dilettantism och anarkistisk anda hade smugit
sig in även bland den tredje republikens
vakthundar).
— Er Krafft står i begrepp att spela ett
dåligt spel, sade Bernard. Han morskar upp
sig. Vi vet nog vad man egentligen bör tänka
om saken, men på högre ort skulle man gärna
i hela den här revolutionsröran vilja knipa en
utlänning, som därtill vore tysk. Det är ett
mycket vanligt medel som användes, då man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
