Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Olivier hade ånyo...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
JEAN-CHRISTOPHE
kraft och trohet mot sin ras. Hans bästa
tidsfördriv bestod i att samla genealogiska och
historiska dokument som berörde hans släkt
och hans provins. På lediga stunder gick han
till de offentliga arkiven och kopierade gamla
papper. Då han råkade på något som han
inte förstod, bad ban de högskolestudenter, som
han bar brev till, att ge honom upplysningar.
Hans höga anor förvredo ej huvudet på
honom; han talade skrattande om dem utan
tillstymmelse till blygsel eller någon sorts
bitterhet mot ödet. Han ägde en
bekymmerslös och härdig munterhet som det gjorde gott
att se. Då Olivier betraktade honom, tänkte
han på släkternas hemlighetsfulla ebb och flod;
under århundraden rinner livet som en strid
ström, sedan komma nya århundraden, då det
försvinner under jorden och så sprudlar det
plötsligt fram efter att ur jordens must ha
hämtat nya krafter. Han tyckte att folket
liknade en stor vattenyta i vilken det
förflutnas floder förlora sig och ur vilken framtidens
floder springa fram — ofta äro de samma
floder ehuru de ibland bytt namn.
Guérin och Hurteloup voro honom
sympatiska, men det är ju lätt att förstå, att de inte
kunde vara ett sällskap för honom. De hade
inte många gemensamma samtalsämnen. Den
lille Emmanuel sysselsatte honom mer, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
