Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Olivier hade ånyo...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
121
kom nu nästan alla kvällar. Alltsedan den
betydelsefulla stunden hade en stor
omvälvning försiggått hos gossen; han hade kastat
sig på läsning med en rasande kunskapstörst;
då han slet sig från böckerna, var han
alldeles förvirrad. Han föreföll mindre
intelligent än fordom. Han talade knappast. Olivier
lyckades inte få ur honom mer än ja eller nej
och vidare tillfrågad gav han fullständigt
enfaldiga svar. Olivier blev full av misströstan;
lian försökte att inte visa det, men han började
tro att ban misstagit sig, att pojken helt enkelt
var dum. Han såg inte det oerhörda,
feber-heta inkubationsarbete som ägde rum i denna
själ. Han var för resten en dålig läromästare
och mer i stånd till att på en slump kasta ut
en handfull korn än att rensa jorden och plöja
regelrätta fåror. Christophes närvaro ökade
även otrevnaden. Olivier erfor ett stort
obehag, då han inför vännen måste blottställa sin
lille skyddsling. Han blygdes över Emmanuels
dumhet som blev alldeles förkrossande, då
Christophe var tillstädes. Pojken inneslöt sig
då i en skygg tystnad. Han hatade Christophe
emedan Olivier höll av honom; ban kunde inte
tåla att en annan intog en plats i hans
mästares hjärta. Varken Olivier eller Christophe
hade en aning om den frenetiska kärlek och
svartsjuka som förtärde den lille; Christophe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
