Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Följande dag kom...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
133
bekämpa den. Men just denna morgon var
all beröring med andra människor honom
särskilt plågsam. Han skulle helst velat vara inne
hela dagen. Christophe läxade upp honom,
gjorde narr av honom och ville absolut att
han skulle gå ut och skaka av sig dvalan.
Sedan tio dagar hade han inte varit ute i
friska luften. Olivier låtsades som om han
inte hörde. Christophe sade slutligen:
— Nåväl, jag går ensam. Jag skall
minsann gå och titta på deras första maj. Om
jag inte kommer hem i kväll, så kan du säga
dig, att jag blivit häktad.
Olivier kom efter i trappan. Han ville
inte låta Christophe gå ensam.
Mycket litet människor syntes på gatorna.
Några små arbeterskor med en liten
liljekonvaljekvist i knapphålet. Söndagsklädda
arbetare vandrade lättjefullt omkring. I
gathörnen och vid de underjordiska
järnvägsstationerna höllo sig en klunga polismän dolda.
Luxembourgträdgårdens grindar voro
stängda. Vädret var töcknigt och milt, det var
längesedan man sett solen... De två
vännerna gingo arm i arm. De talade föga, men
de kände att de innerligt höllo av varandra.
Ett eller annat ord frammanade alla möjliga
förtroliga och förflutna saker. Vid en ämbets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
