Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Följande dag kom...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
JEAN-CHRISTOPHE
otålig; de som kommo bakom de andra voro
förargade över att de ingenting fingo se ocb
voro ju mer utmanande ju mindre risk de
löpte, skyddade som de voro av den
mänskliga skölden framför dem. De som stodo
främst voro klämda mellan dem som ville
knuffa sig fram ocb dem som gjorde
motstånd, ocb de eggades upp till raseri allt
eftersom deras ställning blev outhärdligare.
Den styrka som pressade dem gjorde deras
egen styrka hundrafalt större. Och allt
eftersom de trängdes samman som boskap kände
de hjordens värme som genomströmmade
dem. Det tycktes dem, att de bildade ett enda
block, en för alla och alla för en — en jätte
med många armar. Stundtals svallade en
blodvåg upp till det tusenhövdade vidundrets
bjärta; blickarna blevo hätska och ropen
mordiska. De som dolde sig i det tredje eller
fjärde ledet begynte att kasta stenar. Från
husens fönster blickade familjerna ned; de
trodde nästan att de voro på teatern, de
uppeggade folkskarorna och väntade med en
ångestfull otålig rysning på att trupperna
skulle börja skjuta.
Genom denna kompakta massa banade
Christophe sig väg likt en kil, Olivier följde
efter. Det levande blocket öppnade sig för
dem och slöt sig åter samman. Christophe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
