Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - Följande dag kom...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
135
niskor!... Han kände tillgivenhet för dem
men även ett grand ringaktning.
Allt eftersom de vandrade vidare tätnade
massan. Likbleka, tvetydiga anleten med
vidriga munnar gledo in i strömmen; de väntade
på en lämplig stund och på det rov som de
skulle kunna snappa åt sig. Gyttjan började
röras om!... Vid varje steg blev
människofloden allt grumligare. Nu rann den tung
och oigenomskinlig. Likt gasbubblor som
komma upp ur det slammiga feta djupet, stego
röster upp — rop, visslingar, gatuförsäljares
gälla skrik trängde fram ur pöbelns sorl och
gåvo tillfälle till att mäta bredden av dess
sammanpackade skikt. Vid gatans slut, i
närheten av Aurélies restaurang, brusade det som
vid en sluss. Folkhopen bröt sig mot polisens
och truppernas fördämningar; framför hindret
bildade den en hetsig, ivrig massa som
mumlade, sjöng och skrattade med tillfälligt
inträffande, stridiga virvlar... Folkets skratt!
Dess enda medel att uttrycka tusen djupa och
hemliga känslor som inte finna utlopp i ord.
Denna folkskock var inte fientligt stämd.
Den visste inte vad den ville. Under tiden
roade den sig på sitt sätt; den var överretad,
en smula rå, men ännu inte elak — den roade
sig med att ge och taga emot knuffar och
säga glåpord. Men så småningom blev den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
