Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - De lämnade Paris...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
JEAN-CHRISTOPHE
Det var antagligen hans öde. Han sörjde ej
över, att han måste lämna Paris. Jorden var
stor, människorna voro överallt desamma.
Han brydde sig inte mycket om var ban
befann sig, bara han var med sin vän. Han
hoppades, att han skulle möta honom redan
nästa morgon. Det hade man lovat honom.
De kommo till Laroche. Manousse och
Canet lämnade honom inte förrän de stängt
in honom i det avgående tåget. Christophe
bad dem upprepa namnet på det ställe, där
ban skulle stiga av, hotellets namn samt
postkontoret, där han skulle avhämta brev. Trots
allt antogo hans vänner vid avskedstagandet
dystra miner. Christophe tryckte glatt deras
händer.
— Nå! ropade ban. Se inte ut som om
ni vore på begravning. Vi återser ju varandra
snart, för tusan! Det här är ju ingenting att
bråka om. I morgon skriver Olivier och jag
till er.
Tåget gick. De sågo det försvinna.
— Den stackars karln! sade Manousse.
De stego upp i automobilen. De tego båda
två. Efter en stund sade Canet till Manousse.
— Jag är rädd, att vi har begått ett brott.
Manousse svarade till att börja med
ingenting, så sade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
