Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Han föll i en sömn...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
JEAN-CHRISTOPHE
Han föll i en sömn som tycktes vara i
åratal. En förkrossad, förkrossande, blytung
sömn. Han var rov för en så småningom
hopsamlad utmattning; de vidunderliga
hallucinationerna som evinnerligt stryka kring
viljans portar hade honom i sitt våld. Han ville
vakna, han brann i feber, han var
sönderbruten — förlorad i den okända natten. Han
hörde klockor ringa evinnerliga halvtimmar.
Han kunde varken andas, tänka eller röra sig.
Han var fjättrad, bunden till händer och
fötter, han hade munkavle, han dränktes i havet.
Han ville spjärna emot och han föll till
botten. Gryningen kom äntligen, en sen, gråblek
gryning, som bebådade en regnig dag. Den
outhärdliga hetta, som förbrände honom,
slocknade, men hans kropp låg tryckt under
ett stort berg. Han vaknade. Fruktansvärda
uppvaknande!...
— Varför öppna ögonen? Varför vakna?
Ack om jag bara kunde få ligga som min
stackars vän under jordens täcke!...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
