Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Han föll i en sömn...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
169
Han låg utsträckt på ryggen och gjorde
inte minsta rörelse, ehuru han led av sitt
obekväma läge i sängen. Hans armar och ben
voro tunga som stenar. Han var inmurad i
en grift. — Ett matt ljus lyste. Några
regndroppar slogo mot rutan. En fågel ute i
trädgården kved sakta ... Ack, vilket skärande
elände att leva! Vilken onödig grymhet!
Timmarna runnö förbi. Braun kom in.
Christophe vände inte på huvudet. Braun
märkte att hans ögon voro öppna och ban
tilltalade honom glatt, och då Christophe
fortsatte att stirra i taket med dyster uppsyn,
tänkte Braun att han skulle försöka muntra
upp honom; han satte sig på sängkanten och
började prata bullersamt. Christophe stod inte
ut med detta larm, han gjorde en ansträngning
som föreföll honom att vara övermänsklig och
sade:
— Ville ni vara så god och låta mig vara
i fred?
Den beskedlige mannen bytte strax om
ton:
— Jaså, ni vill helst vara ensam. Ja,
visst får ni det. Ligg stilla, vila er, tala inte.
Vi skall sända upp måltiderna till er.
Men han kunde inte vara kortfattad. Efter
oändliga förklaringar lämnade han rummet
på spetsen av sina grova skodon som voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
