Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Några brev från Paris...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
JEAN-CHRISTOPHE
Braun och hans hustru hade gått ut.
Fönstret stod öppet, den ljusmättade luften log.
Christophe kände som om en förkrossande
tyngd fallit av honom. Han steg upp och gick
ned i trädgården, det var en liten
rektangulär jordlapp innesluten mellan höga murar
som skänkte det hela ett klosterliknande
utseende. Där fanns några sandade gångar med
fyrkantiga gräsmattor, enkla gammaldags
blommor och en berså med klängrosor. En
liten fin vattenstråle droppade ned från en
konstgjord grotta, ett akasieträd stödde sig
mot muren och sträckte sina doftande grenar
över till den närgränsande trädgården. Längre
bort reste sig det gamla klocktornet av rött
tegel. Klockan var fyra. Trädgården låg
redan i skuggan. Solen lyste ännu på
trädens toppar och den röda tornspiran.
Christophe satte sig i bersån med ryggen vänd mot
muren, ban lutade sig baklänges och
betraktade den molnfria himmeln som syntes mellan
vinrankornas och rosornas nätverk. Han
tyckte att ban vaknade upp ur en mara. En
orörlig tystnad härskade. Över hans huvud
hängde en blomsterreva smäktande ned.
Plötsligt fällde den vackraste rosen sina blad
— den gav upp andan — och likt snöflingor
virvlade de vita blombladen i luften. Ett
vackert oskyldigt liv dog! Det bela var så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
