Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Några brev från Paris...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
179
Christophe försökte att taga fatt i livet
igen. Vilket besvär!... Han kände sig
gammal, lika gammal som världen!... Om
morgonen då ban steg upp, då han såg sig i
spegeln, kände ban leda för sin kropp, sina
rörelser, sin dumma gestalt. Stiga upp, kläda sig!
Varför 1 Han gjorde oerhörda
ansträngningar för att förmå sig att arbeta, det var
kväljande. Varför skapa, då allt var bestämt till
förintelse. Han kunde inte tåla musiken. —
Det är blott genom lidandet som man rätt
bedömer konsten — och allting annat med.
Olyckan är prövostenen. Då först igenkänner
man dem, som fortleva tvärsigenom
århundraden, de som äro starkare än döden. Mycket
få uthärda provet. Man måste häpna över
den tarvlighet som finnes inom vissa själar på
vilka man trott — såväl konstnärer som man
beundrat som vänner som man hållit av.
Vem äger väl bestånd? Vad världens skönhet
klingar ihåligt, då smärtans finger slår på
den.
Men smärtan tröttas, dess hand domnar.
Christopbes ,spända nerver slaknade. Han
sov, sov ständigt. Det tycktes som om han
aldrig skulle kunna tillfredsställa detta
sömn-behov.
En natt sov han så djupt att han vaknade
först följande eftermiddag. Huset var tomt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
