Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Som han var fastkedjad...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
187
även vackra ögon vid de sällsynta tillfällen
då kan händelsevis mötte hennes blick som
alltid vek undan. Men hans allmänna omdöme
undergick inte någon förändring. Av ren
artighet tvingade han sig till att tala med
henne, han letade med stor möda upp
samtalsämnen, hon hjälpte honom aldrig. Två eller
tre gånger försökte han göra några frågor
om staden, om hennes man och om henne själv.
Hon svarade de mest vardagliga saker, hon
ansträngde sig att småle, men denna
ansträngning spårades på ett obehagligt sätt. Hennes
leende var besvärat, hennes röst var dov,
orden föllo bly tungt. Varje mening
efterföljdes av en plågsam tystnad. Slutligen
talade Christophe så litet som möjligt med
henne och hon var honom tacksam. Då
doktorn kom hem kände de det båda två som en
stor lättnad. Han var ständigt vid gott lynne
— litet bullrande fjäskig och simpel, men
mycket beskedlig. Han åt och drack, skrattade
och pratade utan uppehåll. Med honom talade
Anna litet, men det var knappt fråga om annat
än om de rätter de åto och varornas pris.
Ibland roade sig Braun med att reta henne
angående hennes många barmhärtighetsverk
och pastorns predikningar. Hon antog då en
stel och förnärmad min och teg ända till
måltidens slut. Ännu oftare talade doktorn om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
