Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Sålunda förflöto dagarna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
195
I detta stadens, klassens oeh föreningarnas
tredubbla pansar var själen inklämd. Ett dolt
tvång kuvade karaktärerna. De flesta hade
sedan barndomen — ja, sedan århundraden
tillbaka, lärt att finna sig däri. De skulle ansett
det osunt och oanständigt att vara utan detta
snörliv. Då man såg deras belåtna småleende
skulle man ej anat att de kände minsta
obehag. Men någon gång överrumplade naturen
dem. Då och då steg en eller annan upprorisk
företeelse fram, en kraftig konstnär, en
tänkare utan hämsko som våldsamt sleto sönder
alla band och satte myror i huvudet på
stadens väktare; de voro dock så pass intelligenta
att om den upproriske ej strax kvävdes i sin
linda eller var den starkare, så envisades de
aldrig i att bekämpa honom — kampen skulle
kanske medfört en skandal — i stället
monopoliserade de honom. Om ban var konstnär,
satte de honom i museet; tänkaren åter låste
de in i biblioteket. Han kunde skrika sig hes
bäst ban ville och säga de mest oerhörda saker;
de låtsades att inte höra honom. Förgäves
förkunnade ban sin självständighet, de
införlivade honom med sig själva och
oskadliggjorde på det sättet giftets verkan; det var
en sorts homöopatisk behandling. — Men
dylika fall voro sällsynta. De flesta
upprorsmännen nådde aldrig dagens ljus. De stillsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
