Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Sålunda förflöto dagarna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
JEAN-CHRISTOPHE
husen inneslöto många okända tragedier. Det
hände att en av dess inbyggare lugnt och
utan vidare förklaring gick och kastade sig
i floden eller ock stängde in sig på sex
månader. Ibland låste någon in sin hustru på en
sinnesvårdanstalt för att sålunda bereda sig en
smula ro. Man talade därom, utan blygsel,
som om det gällt en helt naturlig sak, med det
saktmod som hos dem alla var ett särskilt
vackert drag, ett saktmod som man bibehöll
även gentemot lidandet och döden.
Denna gedigna borgarklass var sträng mot
sig själv, ty den kände sitt eget värde, men
den var mindre sträng mot utomstående, ty
den aktade dem mindre. Mot de främlingar,
som, likt Christophe, vistades i staden — tyska
lärare, politiska flyktingar — visade den sig
på grund av likgiltighet ganska överseende.
För resten uppskattade man all begåvning.
Framskridna ideer oroade ingen, ty alla visste
att de ej skulle utöva något inflytande på
stadens söner. Stadens borgare visade sina gäster
en iskall godmodighet som höll dem på
avstånd.
Christophe behövde inte några
påminnelser. Han var just nu skälvande ömtålig; hans
hjärta låg bart. Han var alltför benägen att
på alla håll se själviskhet ocb likgiltighet och
att draga sig tillbaka i sitt skal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
