Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Sålunda förflöto dagarna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
JEAN-CHRISTOPHE
påven eller en fetisehdyrkan tror på sin
avgud. Det föll dem aldrig in. att diskutera sin
tro; om livet motsade den, så förnekade de
hellre livet. De hade en total brist på
psykologi, de förstodo ingenting av naturen och
dess dolda krafter, av allt levandes djupa
rötter, av själva »Jordens Ande». De knåpade
ihop ett liv och mänskliga väsen som voro
barnsligt förenklade, alla framställda enligt
samma modell. Många bland dem voro
praktiska och kunniga män, de hade sett och läst
mycket, men de sågo eller läste ingenting så
som det verkligen var. Allt blev för dem
torra abstraktioner. De voro blodfattiga; de
hade höga sedliga egenskaper, men de voro inte
tillräckligt mänskliga, och det är den värsta
av alla synder. Deras ädla, ofta äkta
hjärterenhet var ibland så naiv, att den gränsade
till det löjliga; i vissa fall blev den
olyckligtvis tragisk, den ledde dem till en hårdhet mot
andra, en lugn omänsklighet, fri från all vrede,
som verkade förfärande. Hur skulle de
kunnat tveka? Hade de ej rätten, sanningen och
dygden på sin sida? Undfingo de ej en direkt
uppenbarelse genom det heliga förnuftet?
Förståndet är en skarp sol, den lyser, men
den förblindar. I detta torra ljus utan
mildrande töcken eller skuggor växa själarna
färglösa upp, deras hjärteblod rinner snart ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
