Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Sålunda förflöto dagarna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
197
Dessutom tillhörde Brauns patienter och
hans hustrus mycket begränsade
bekantskapskrets en liten protestantisk värld som var
särskilt trångsint. Christophe var illa anskriven
där, dels emedan han till födseln var katolik,
dels emedan ban i själva verket var otroende.
Å sin sida såg ban mycket som stötte honom
tillbaka. Om han än upphört att tro, bar han
inom sig sin religions sekelgamla prägel,
denna katolicism som var mer poetisk än
för-ståndsmässig och mer välvillig mot den
mänskliga naturen; den brydde sig inte så
mycket om att fatta och förklara som att älska
eller inte älska. Christophe hade därtill, utan
att ana det, i Paris tillägnat sig dess vanor av
intellektuell frihet. Han kunde ej undgå att
stötas av detta lilla pietistiska samfund där
alla den kalvinistiska andans fel till överdrift
framträdde; — en religiös rationalism som
klippte av trons vingar för att sedan lämna
själen hängande över avgrunden — denna
rationalism utgick från ett a priori som var lika
omtvistligt som vilken mysticism som helst.
Det var inte poesi och inte prosa, det var poesi
som omvandlats till prosa. En intellektuell
högfärd, en absolut och farlig tro på
förnuftet — på det egna förnuftet... Kanske trodde
de inte på Gud eller på odödligheten, men de
trodde på förnuftet, som en katolik tror på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
