Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Sålunda förflöto dagarna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
201
Christophe insöp under långa timmar
denna dödens och ledsnadens melodi. Han hade
svårt att slita sig därifrån. Äntligen gick han
hem genom de branta gränderna med de röda
trappstegen som blivit nötta i mitten. Kropp
och själ voro rådbråkade. Han klamrade sig
fast vid ledstängerna som voro fastlödda vid
muren och upplyftes av lyktan däruppe på det
öde torget framför kyrkan klädd i nattens
dunkel.
Han fattade inte längre varför
människorna levde. Då det hände att han erinrade
sig de fejder han varit vittne till, beundrade
han, med bittert sinne, denna mänsklighet som
har tron fastskruvad i kroppen. — Gamla
tankeriktningar efterföljdes av nya tankar,
reaktionen av handlingen: demokrati,
artisto-krati, socialism, romantism, klassicism,
individualism; framsteg, och så vidare i all evighet.
Varje ny generation förbrändes på mindre än
tio år och trodde med samma liv och lust att
den ensam nått krönet, och med stenkast
störtade den ned sina föregångare, den bråkade,
skränade, tilldelade sig äran och makten och
tumlade i sin tur ned under de nykommandes
stenkast och smälte snart bort.
Skapandet var inte längre en tillflykt för
Christophe. Hans skaparförmåga var
oberäknelig, oordnad och planlös. Skriva? För vem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
