Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - En afton då Christophe...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
JEAN-CHRISTOPHE
ett torrt nej och sedan brydde hon sig inte
om att svara på böner, övertalningar eller
skämt; hon låtsades helt enkelt inte höra. Till
Brauns och Christophes stora häpnad steg hon
nu upp, vek ihop sitt arbete och gick till pianot.
Hon sjöng ett stycke som hon aldrig sett förut.
Det blev en sorts underverk: — Underverket.
Hennes djupa, klangfyllda stämma erinrade på
intet sätt om den något sträva, beslöjade
stämma, hon hade, då hon talade. Utan minsta
oro eller ansträngning förlänade hon åt
melodien en rörande och ren storhet och hon lyfte
upp sig till en så våldsam lidelse att Christophe
ryste, ty han tyckte sig höra sitt eget hjärtas
röst. Medan hon sjöng betraktade han henne
häpen — han såg henne nu för första gången.
Han såg hennes dunkla ögon i vilka ett vilt
otämjt ljus tändes, han såg hennes stora
lidelsefulla mun med de väl formade läpparna,
hennes vällustiga, en smula tunga och grymma
leende, hennes vita, friska tänder, hennes
vackra kraftiga händer, av vilka den ena
stödde sig mot pianot; han såg hennes starkt
byggda kropp som var inklämd i illa sydda
kläder och avmagrad genom ett torftigt liv;
man anade dock att denna kropp var ung och
vacker och harmonisk, fast den så väl doldes
under klänningens veck.
Hon slutade att sjunga och gick tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
