Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - En afton då Christophe...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
207
som han aldrig lyckats uppfånga — voro
fästade på honom: mörkblå ögon med vidgade
ögonstenar och en brännande hård blick, de
hängde fast vid honom, de forskade i honom
med en stum och envis glöd. Hennes ögon!
Var det möjligt att det var hennes ögon? Han
såg dem och han trodde det knappt. Såg han
dem verkligen? Han vände sig hastigt om ...
Ögonen voro sänkta. Han försökte tala till
henne, tvinga henne att se honom i ansiktet.
Hennes ansikte var orubbligt och hon svarade
utan att från arbetet lyfta blicken som var
skyddad av ögonlockens ogenomträngliga
blåaktiga skugga med de korta täta ögonhåren.
Om inte Christophe varit alldeles säker på sin
sak, skulle ban trott att ban inbillat sig det
hela. Men han visste vad ban sett och han
förmådde inte förklara det.
Hans tankar voro likväl så upptagna av
arbetet och Anna intresserade honom så föga,
att lian inte länge sysselsatte sig med detta
egendomliga intryck.
En vecka senare övade Christophe på
pianot en sång som han nyss komponerat. Braun
som, dels på grund av egenkärlek som äkta
man, dels av retsamhet, hade manien att plåga
sin hustru med begäran att hon skulle spela
eller sjunga, hade den kvällen varit särskilt
envis. Vanligtvis nöjde sig Anna med att säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
