Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Det dröjde innan Christophe...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
JEAN-CHRISTOPHE
han henne som hon visat sig första gången.
Utan minsta tvekan vandrade hon in i denna
hjältevärld som om den varit hennes egen.
Han fortsatte provet, valde ett nytt stycke och
så ett tredje som var ännu våldsammare. Han
släppte lös lidelsernas skara inom henne, drev
både sig själv och henne till extas, och då de
nått höjdpunkten tvärstannade han och
frågade med ögon. som borrade sig in i hennes
ögon:
— Men vem är ni då?
Anna svarade:
— Jag vet inte.
Han sade brutalt:
— Vad har ni då inom er som gör att ni
kan sjunga på det viset?
Hon svarade:
— Jag har det som ni tvingar mig att
sjunga.
— Jaså, verkligen. Det är på sin rätta
plats... Jag frågar mig bara om det är jag
som skapat allt det här eller om det är ni.
Tänker ni då sådana saker?
— Jag vet inte. Jag tror att man inte är
sig själv, då man sjunger.
— Och jag, jag tror att det är just då,
man är riktigt sig själv.
De tystnade. Hennes kinder voro lätt
fuktiga. Hennes bröst höjde och sänkte sig. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
