Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Det dröjde innan Christophe...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
219
stirrade på ljusskenet och skrapade mekaniskt
bort stearinet som runnit ned på ljusstakens
kant. Han klinkade litet på tangenterna och
betraktade henne. De sade med kort och tvär
röst några besvärade ord och försökte svarva
till ett par likgiltiga meningar, så tego de av
fruktan att se djupare ...
Följande dag talade de knappt med
varandra, de sågo i smyg på varann med en sorts
rädsla. Men de togo så småningom vanan
att om kvällarna göra musik tillsammans.
Snart började de redan om eftermiddagarna
och varje gång höllo de längre på. Alltid grep
henne samma ofattbara lidelse. Eedan vid de
första ackorden brände passionen henne; och
så länge musiken varade omvandlades denna
lilla borgarkvinna till en härsklysten Venus
som förkroppsligade allt själens raseri.
Ehuru Braun var en smula häpen över
Annas plötsliga intresse för musiken, gjorde
han sig inte besvär med att söka en förklaring
på denna kvinnonyck; han bevistade de små
konserterna, nickade takten med huvudet, gav
sina råd och var fullkomligt lycklig, fast han
nog skulle ha föredragit en mildare musik.
All denna kraftutveckling tycktes honom vara
överdriven. Christophe kände en fara i luften,
men han blev yr i huvudet; den kris som han
genomgått hade gjort honom svagare, han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
