Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Det dröjde innan Christophe...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
JEAN-CHRISTOPHE
föga motståndskraftig, han förlorade
medvetandet om vad som skedde inom honom och
han anade lika litet vad som försiggick i Annas
själ. En eftermiddag mitt i ett stycke, fyllt
med frenetisk glöd, gick hon utan vidare
förklaring ut ur rummet. Christophe väntade en
stund. Hon visade sig ej. En halvtimme
senare gick han genom gången nära Annas
rum; han såg henne genom den halvöppna
dörren försjunken i dystra böner. Hennes
anletsdrag voro hårda och iskalla.
Emellertid begynte litet, helt litet
förtroende att smyga sig in emellan dem. Han
försökte att få henne att tala om sitt förflutna.
Hon sade blott alldagliga saker. Med stor
möda ryckte han bit efter bit ur henne några
närmare detaljer. Tack vare Brauns
godmodiga pratsamhet fick han se en skymt av
hennes livs hemlighet.
Hon var född i samma stad. Hennes far,
Martin Senfl, tillhörde ett sekelgammalt
förmöget handelshus, där klasshögfärden och den
religiösa strängheten vuxit sig starka. Han
var av ett äventyrligt sinnelag och hade likt
många av sina landsmän tillbringat många
år i fjärran land, i orienten och Sydafrika.
Han hade till och med gjort djärva
upptäcktsresor till Asiens mittelpunkt. Både han-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
