Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Det dröjde innan Christophe...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
JEAN-CHRISTOPHE
hon satte värde på Brauns godhet, och ehuru
hon ej visade det, var hon honom tacksam
att han gift sig med henne, trots hennes
tvivelaktiga härkomst. Hon hade dessutom en stark
känsla av den äktenskapliga troheten. Under
de sju år som de varit gifta hade ingenting
stört deras förening. De levde sida vid sida,
förstodo inte alls varandra och oroade sig
inte däröver. I världens ögon voro de ett
riktigt mönsterpar. Braun hade rätt många
patienter, men han hade inte lyckats införa sin
hustru bland dem. Hon behagade inte och
den ursprungliga fläcken var ännu inte
utplånad. Anna å sin sida bemödade sig inte
om att bli omtyckt. Hon kände fortfarande
ett visst agg för den ringaktning som
förmörkat hennes barndom. Hon var dessutom
besvärad ute bland människor, och hon var inte
alls ledsen över att man glömde bort henne.
För sin mans skull gjorde hon och emottog
några oundvikliga besök. Hennes
umgängeskrets bestod av några små, nyfikna
skvalleraktiga borgarkvinnor, deras prat intresserade
inte Anna. Hon gjorde sig inte ens mödan
att dölja sin likgiltighet, och sådant förlätes
ej så lätt. Visiterna blevo allt sällsyntare,
och Anna lämnades ensam. Det var just vad
hon ville. Ingenting kom och störde hennes
drömmars sorl eller det dunkla bruset i
hennes kropp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
