Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Emellertid tycktes Anna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
JEAN-CHRISTOPHE
ett nytt papper som han fyllde med sin stora,
ojämna stil. Anna lutade sin kind mot hans,
läste över hans axel och småsjöng. Hon
försökte gissa fortsättningen och hon klappade
med händerna både om hon gissade rätt och
om hennes förväntningar gäckades genom ett
oväntat infall. Sedan ban slutat lämnade
Christophe åt musikanterna vad han skrivit.
De voro präktigt folk från Schwaben som i
grund kunde sitt yrke. Utan att stappla
tolkade de vad han skrivit. Melodierna voro
känslosamma, humoristiska och ett litet grand
burleska. Rytmen var tvärhuggen, liksom
interpunkterad av gapskratt. — Omöjligt att
stå emot dess medryckande narrspel. Benen
hoppade och dansade av sig själva. Anna
kastade sig in i ringen, hon grep på en slump
två händer och svängde runt som en toka. En
sköldpaddsnål föll ur håret, lockarna lossnade
och hängde ned över hennes kinder.
Chri-stophes ögon lämnade henne inte, han
beundrade denna vackra, kraftiga varelse som av en
oblidkelig disciplin hittills dömts till tystnad
och orörlighet. Hon framstod för honom så
som ingen hade sett henne, så som hon
verkligen var under den lånade masken, en
backantinna berusad av sin egen kraft. Hon
ropade åt honom. Han sprang emot henne
och fick tag i henne. De dansade och dansade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
