Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Några dagar senare...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
JEAN-CHRISTOPHE
den gav honom en sorts yrsel. Hans tanke
var orolig och han försökte fåfängt att giva
den stadga; den flydde undan. Ångesten
överväldigade honom. Han kände att han
förintades. I hans innersta väsens öde rum, från
sammanhopade spillror och grus begynte i
långdragna virvlar en brännande vind att
blåsa. Han vände Anna ryggen. Hon såg
honom inte. Hon tycktes vara belt upptagen
av sitt arbete, men en lätt rysning strök över
bela hennes kropp; hon stack sig i fingret flera
gånger och hon märkte det ej. De voro båda
två tjusade och bedövade av den annalkande
faran.
Han ryckte sig loss ur sin dvala och tog
några steg i rummet. Pianot drog honom till
sig och ingav honom fruktan. Han ville helst
undvika att se det, men då han gick förbi det,
kunde hans hand inte stå emot, den slog an
ett ackord. Ljudet dallrade som en levande
röst. Anna spratt till och lät arbetet falla.
Christophe hade redan satt sig ned och spelade.
Utan att se henne förnam han dock att hon
stigit upp, att hon kom, att hon stod vid hans
sida. Innan ban fick klart för sig vad han
gjorde, började ban spela den passionerade och
lidelsefulla melodi som hon sjungit den gång,
då hon först uppenbarat sig för honom. Han
improviserade på samma tema eldiga varia-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
