Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Några dagar senare...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
245
tioner. Han sade inte ett ord och hon begynte
att sjunga. I samma stund förlorade de all
förnimmelse av sin omgivning. Musikens
heliga extas lyfte upp dem med sina mäktiga
rovfågelsklor...
O, musik som öppnar själens avgrunder!
Du grusar andens sedvanliga jämvikt. I det
dagliga livet äro de vanliga själarna slutna
rum; därinne vissna de obrukade krafter, de
dygder och de laster som besvära oss. Den
praktiska klokheten, det fega sunda förnuftet
förvara nycklarna; vad de visa är endast
några borgerligt ordnade fack. Men musiken
bär i sin hand den trollstav som spränger låsen
och bänder upp dörrarna. Hjärtats dolda
krafter springa fram och själen ser sig för
första gången naken. Så länge sirenen
sjunger, så länge den trolska stämman ljuder,
kuvar tämjaren de vilda djuren med sin blick.
En musikers mäktiga snille tjusar och
fängslar de lidelser som den lössläppes Men då
musiken tystnat, då tämjaren inte längre är
tillstädes, fortsätta de lidelser som ban
uppväckt att ryta i den bristande buren, och de
gå ut att söka sitt rov ...
Melodien slutade. Tystnad!... Hon hade,
medan hon sjöng, lagt sin hand på Christophes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
