Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Några dagar senare...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
JEAN-CHRISTOPHE
axel. De vågade inte röra sig och så märkte
de båda att de darrade. Med ens — blixtlikt
— böjde hon sig ned mot honom, han vände
sig mot henne. Deras läppar möttes. Hennes
andedräkt trängde in i honom.
Hon stötte honom ifrån sig och flydde.
Han stannade kvar, orörlig i mörkret. Braun
kom hem. De satte sig till bords. Christophe
var ur stånd att tänka. Anna tycktes vara
alldeles frånvarande, hon tittade ut i luften.
Strax efter aftonmåltiden gick hon in i sitt
rum. Christophe skulle inte kunnat stanna
ensam med Braun; han drog sig också
tillbaka.
Omkring midnatt, då doktorn redan låg,
blev ban kallad till en sjuk. Christophe hörde
honom gå nedför trappan och ut genom
porten. Alltsedan klockan sex hade det snöat.
Staden och gatorna voro insvepta i snö.
Luften var liksom fylld av en mjuk vadd. Inte
ett steg... Inte en vagn ... Staden tycktes
vara utdöd. Christophe sov ej. Han kände en
sällsam fasa som ökades för var minut. Han
förmådde inte röra sig. Han låg fastnaglad
på bädden med vidöppna ögon. Ett metalliskt
ljus som strålade ut från marken och de
snöbetäckta taken spred en blek glans över
rummets väggar ... Ett nästan omärkligt ljud
kom honom att spritta till. Det fordrades en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
