Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Några dagar senare...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
JEAN-CHRISTOPHE
Men Christophe förstod ingenting... Han
trodde inte på det ödesbundna i lidelserna —
denna romantikens dumhet. — Han trodde på
plikten, på förmågan att kämpa, på viljans
makt... Hans vilja! Var fanns den"? Inte
ett spår var kvar. Han var besatt, minnets
tagg sargade honom natt och dag. Doften från
Annas kropp svävade omkring honom. Han
liknade en tung, redlös farkost, utan roder,
överlämnad åt alla vindar. Förgäves ville
han fly, ban mattade ut sig i sina
ansträngningar att fly undan. Alltid leddes han
tillbaka till samma punkt och han ropade ut i
vinden:
— Bryt sönder mig. Vad fordrar du av
mig?
Han sporde sig själv. — Varför, varför
just denna kvinna? — Varför älskade han
henne? Det var inte för hennes hjärtas skull
eller för hennes själsegenskaper. Många
kvinnor voro bättre och intelligentare än hon. Det
var inte för hennes fysiska behag; han hade
haft andra älskarinnor som hans sinnen
föredragit. Vad var det då? — Man älskar, därför
att man älskar. Ja, men det måste finnas
någon grund, även om det övergår den vanliga
klokskapen. — Vanvett? — Det uttrycker inte
mycket. Varför detta vanvett?
Emedan det finnes en dold själ, blinda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
