Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Några dagar senare...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
255
Christophe hade beslutat att inte komma
tillbaka. Han tröttade ut sig på alla
upptänkliga sätt. Han gjorde långa fotvandringar och
ansträngande kroppsövningar. Han rodde, han
gick, han klättrade i bergen. Ingenting
förmådde släcka den inre elden.
Passionen hade större välde över honom
än över andra människor. Det hör till
snillenas natur. De kyskaste bland dem:
Beethoven, Bruckner, måste ständigt älska; alla
mänskliga krafter inom dem äro stegrade och
då dessa krafter tagas i beslag av fantasien
så bli deras hjärnor ett rov för oupphörliga
lidelser. Oftast är det blott tillfälliga
flammor som förstöra varandra och snart sugas
upp i den skapande andens stora brand. Men
om härdens eld ej längre fyller själen, om den
försvarslösa själen överantvardas åt lidelser
som den inte kan försaka, då fordrar och
skapar den dem samt förtäres slutligen av
dem... och än vidare, frånsett det eggande
begär som hetsar kroppen, finnes även
behovet av ömhet som driver den utmattade och
besvikna mannen i tröstarinnans armar. En
stor man är mycket mer barn än en vanlig
man, han behöver förtro sig till en kvinna,
luta sin panna mot väninnans ömma händer,
lägga sitt trötta huvud på hennes knän och
gömma det i hennes klännings veck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
