Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Hur väl tillbommat Brauns...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
JEAN-CHRISTOPHE
Trots faran skulle Anna kanske ej givit
vika, kanske skulle denna fega fientlighet just
frestat henne att utmana den, om lion ej inom
sig burit samma fariseiska sinnelag som det
samhälle som hatade henne. Uppfostran hade
kuvat hennes natur. Hon kunde bäst hon
ville fördöma den allmänna meningens
tyranni och enfald, hon respekterade den dock,
hon underskrev dess domar till och med då
de fällde henne till marken. Om de gått stick
i stäv mot hennes eget samvete skulle hon
givit sitt samvete orätt. Hon föraktade staden
och stadens förakt var henne omöjligt att
bära.
Nu erbjöd sig emellertid ett tillfälle, då
det offentliga förtalet fick fritt lopp.
Karnevalen närmade sig.
Karnevalen i denna stad hade ända till
den tid, då denna historia ägde rum,
bibehållit allt sitt självsvåld och all sin arkaistiska
kärvhet. Trogen sitt upphov släppte den lös
den inneboende liderligheten hos det
mänskliga sinnet som annars, med eller mot sin
vilja, trälbundits under förnuftets ok.
Ingenstädes märktes större djärvhet än just under
de tidevarv och i de länder, där seder, bruk
och lagar, förnuftets väktare, hårdast
fjättrade människorna. Annas stad blev sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
