Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Då Braun återkom följande...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
JEAN-CHRISTOPHE
Han försökte resonera med henne. Han
erinrade henne om att det inte var söndag,
att kyrkan var stängd. Hon teg, satt på en
stol bredvid sängen och klädde sig med
skälvande fingrar. Brauns vän, den andre
läkaren, kom in, han sällade sig till Braun och
gjorde allt för att övertala henne, men då ban
säg att hon inte gav vika, undersökte han
henne och gick slutligen in på hennes
begäran. Han tog Braun avsides och sade honom
att hans hustrus sjukdom tycktes vara av helt
själslig art och att man för tillfället borde
undvika att motsäga henne. Han såg inte
någon fara i att hon gick ut, bara Braun följde
med henne. Braun sade då till Anna att han
skulle gå med henne. Hon vägrade och ville
gå ensam, men redan vid de första steg hon
tog i rummet vacklade hon. Tyst tog hon då
Brauns arm och de gingo ut. Hon var ytterst
svag och stannade då och då på vägen. Han
frågade henne många gånger om hon ville
vända om, men hon fortsatte att gå. Då de
kommo till kyrkan funno de, som ban
förespått, dörren stängd. Anna satte sig på en
bänk nära ingången och satt darrande kvar
ända tills klockan slog tolv. Sedan fattade
hon ånyo Brauns arm och de återvände lika
tysta hem. Om aftonen ville hon gå tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
