Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Då Braun återkom följande...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
295
till kyrkan. Branns böner voro fåfänga. De
tillryggalade samma väg.
Christophe hade tillbringat dessa två
dagar i ensamhet. Braun var så orolig att han
inte alls tänkte på honom. En enda gång på
lördagsmorgonen, då han ville vända bort
Anna från den fixa idén att gå ut, hade han
frågat om hon kanske ville se Christophe; hon
fick då ett sådant uttryck av fasa och
motvilja att han slogs därav och han nämnde ej
vidare Christophes namn.
Christophe hade stängt sig inne i sitt rum.
Ängslan, kärlek, samvetskval, ett helt kaos av
lidanden tornade ihop inom honom. Han
förebrådde sig allting. Han var förkrossad av
vämjelse för sig själv. Flera gånger reste han
sig upp i akt och mening att gå och bekänna
alltsammans för Braun. — Strax hindrades
han av den tanken att om han anklagade sig
själv, skulle han blott göra ännu en människa
olycklig. På samma gång gav lidelsen honom
inte någon ro. Han vankade omkring i
gången framför Annas dörr och så snart han
hörde steg nalkas, flydde han in till sig.
Då Braun och Anna om eftermiddagen
gingo ut, blickade han efter dem, gömd bakom
fönstrets gardin. Han såg Anna. Hon som
varit så rak och stolt — hennes rygg var nu
krokig, hon böjde huvudet, hyn var gul, hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
