Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Då Braun återkom följande...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
JEAN-CHRISTOPHE
Himmeln ocli jorden voro dränkta, de tycktes
smälta bort liksom hans egen tanke. Han
lade sig på fuktiga lakan som luktade
järnvägsrök. Han kunde inte ligga stilla.
Tanken på de faror som omgåvo Anna sysselsatte
honom ännu så pass mycket att han ej hade
tid att känna sin egen smärta. Han var
tvungen att vilseleda den allmänna illviljan! I
sitt feberaktiga tillstånd fick han ett
besynnerligt infall; ban hittade på att skriva till
en musiker i staden som han kände något
närmare. Det var Krebs, organisten och
konditoriägaren. Han lät honom förstå att en
hjärteangelägenhet drev honom till Italien,
att han var offer för denna lidelse, redan då
ban kom till Braun, att han bemödat sig om
att övervinna denna passion men att den var
alltför stark. Alltsammans så pass klart att
Krebs skulle förstå, och så pass beslöjat att
han kunde utlägga det hur han ville.
Christophe bad Krebs att väl bevara hemligheten;
han visste att den beskedlige karlen var
sjukligt pratsam och han räknade med rätta på
att Krebs ögonblickligen skulle sprida nyheten
över hela staden. För att riktigt vända bort
uppmärksamheten avslutade Christophe sitt
brev med några kyliga ord om Braun och om
Annas sjukdom.
Återstoden av natten och följande dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
