Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Sålunda anropade Christophes...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
JEAN-CHRISTOPHE
hela människosläktet. Om Gud finnes och
tillåter brottet, så ropar det till Gud om
hämnd. Om en barmhärtig Gud finnes bör
även den ringaste av själar frälsas. Om Gud
blott är god mot de starkaste, om ingen
rättvisa finnes för de elända, de svaga och
underlägsna som mänskligheten uppoffrar, då
finnes ej heller någon godhet eller någon
rättvisa.
Tyvärr! — De blodsdåd, som människan
utför, äro av föga vikt i universums stora
massmord. Djuren uppsluka varandra. De
till synes stillsamma växterna, de stumma
träden äro vilddjur. Skogens ro!... Ett
vackert uttryck, lämpligt för skriftställare som
endast genom böcker känna naturen.
I närgränsande skog bredvid huset
utkämpades hemska fejder. De mordlystna bokarna
kastade sig över granarnas rosenröda
kroppar, famnade deras raka, smärta stammar, som
erinrade om antika kolonner, och förkvävde
dem. De störtade sig på ekarna, de bröto
sönder dem och begagnade sig av dem som
kryckor. De hundraarmade bokarna voro som tio
träd i ett enda träd. De spredo döden runt
omkring sig. Och om de i brist på andra
fiender råkade varandra, klängde de sig med
raseri fast vid varandra, genomstungo varandra,
svetsades samman, vredo och krökte sig som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
