Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Sålunda anropade Christophes...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
313
krokiga knän. Han såg ett lamm som en
bonde bar på sin skuldra. De fyra fötterna
voro sammanbundna; buvudet bängde ned
under fåfänga försök att höja sig upp; djuret
klagade som ett barn, bräkte och räckte ut
den grå tungan. — Han såg höns hoppackade
i en korg... Någonstans i fjärran stack man
en gris. På köksbordet låg en fisk, vars
inälvor man rev ut... Han tålte ej längre allt
detta. Den namnlösa tortyr, som människan
pålägger dessa oskyldiga djur, grep honom om
strupen och sammansnörde hans hjärta. —
Skänk djuret blott en glimt av förnuft; sätt er
in i den hemska mardröm, som världen måste
vara för dem; likgiltiga, blinda och döva
människor skjuta, sticka, strypa och flå det, koka
det levande och finna nöje i dess vridningar
av smärta. Finnes det något hemskare ens
bland Afrikas kannibaler? För ett fritt
medvetande är djurens lidande outhärdligare än
människans. Ty vad människan beträffar, är
det dock en antagen sak att smärtan är ett ont
och att det som förorsakar det är brottsligt.
Men tusentals djur nedslaktas dagligen — till
ingen nytta och utan minsta samvetskval.
Den som ens berörde något sådant, skulle
strax göra sig löjlig. — Och just detta är ett
oförlåtligt brott. Det rättfärdigar alla
människans lidanden. Det ropar om hämnd mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
