Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Dagarna runno förbi...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
JEAN-CHRISTOPHE
Dagarna runnö förbi. Då Christophe kom
ut ur striden, var hans liv uttömt. Han
strävade dock att hålla sig uppe; han gick ut, ban
vandrade långa vägar. Lyckliga äro de som
stödjas av ett kraftigt släkte i de stunder då
deras liv sviker. Faderns och farfaderns ben
buro sonens kropp som annars skulle dignat
ned. De kärnstarka förfädren lyfte upp den
brutna själen liksom hästen bär den döde
ryttaren.
Han gick på en smal bergväg mellan två
avgrunder, han följde en gångstig med skarpa
stenar mellan vilka slingrade sig de små
förkrympta ekarnas knotiga rötter. Han visste
inte vart han gick och likväl voro hans steg
fastare än om en klar vilja tagit ledningen.
Han hade inte sovit och ban hade knappt ätit
på flera dygn. Han hade en dimma för
ögonen. Han steg ned i dalen. — Det var i
påskveckan. En beslöjad dag... Vinterns sista
anfall voro besegrade. Den ljuva våren vak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
