Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Dagarna runno förbi...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
321
nåde. Från byarna därnere stego klockorna
upp; först från en by, gömd i en dalsänka vid
bergets fot, den hade mångfärgade halmtak,
svarta och ljusa, övertäckta med tjock
sammetslen mossa. — Så var det en osynlig by på
sluttningens andra sida; och åter andra ute på
fälten, på andra sidan om en flod. Längst
bort i fjärran mullrade malmklockorna från
en stad som förlorade sig i diset. Christophe
stannade, hans hjärta föll nästan i vanmakt.
Alla dessa röster tycktes säga:
— Kom med oss. Här är friden. Här
är smärtan död. Den är död samman med
tanken. Vi vagga själen till ro; den slumrar in
i våra armar. Kom, vila dig! Du behöver
inte vakna mer!
Vad ban kände sig trött! Hur gärna
skulle han ej velat sova. Men ban skakade
på huvudet och sade:
— Jag söker ej friden. Jag söker livet.
Han återtog sin vandring. Han gick flera
mil i sträck utan att märka det. I hans
omtöcknade svaghetstillstånd nådde honom den
enklaste förnimmelse med oväntad återklang.
Hans tanke strålade ut fantastiska ljus över
jorden och upp i luften. Han spratt till då
han såg en skugga som gled före honom på
den vita marken vitan att han kunde fatta dess
ursprung.
21. — Jean-Christophe. IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
