Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Dagarna runno förbi...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
JEAN-CHRISTOPHE
Då han kom ut ur skogen var han helt
nära en hy. Han vände om. Människors åsyn
gjorde honom. ont. Han kunde likväl inte
undvika att gå förbi ett enstaka hus ovanför byn;
det stödde sig mot ett högt berg och liknade
ett sanatorium; en stor solbelyst trädgård
omgav huset. Några gestalter med osäker,
vacklande gång irrade omkring på de sandade
alléerna. Christophe gav inte akt på dem, men
vid en vägkrök befann ban sig ansikte mot
ansikte med en man, som hade ljusa
urvattnade ögon och ett gult pussigt ansikte. Han
stirrade framför sig och satt hopsjunken på en
bänk vid foten av två popplar; en annan man
satt bredvid honom. De tego båda två.
Christophe gick förbi dem, men efter några steg
stannade han; dessa ögon voro honom
välbekanta. Han vände om. Mannen hade inte
ändrat ställning. Han fortsatte att orubbligt
stirra på ett föremål framför honom. Men
hans följeslagare betraktade Christophe som
gjorde ett tecken. Han reste sig.
— Vem är det? frågade Christophe.
— Det är en patient från
sinnesvårdanstalten, sade mannen och pekade på huset.
— Jag tror att jag känner honom, sade
Christophe.
— Det är möjligt, svarade den andre. Han
var en i Tyskland mycket känd författare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
