Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Som en källas sorl...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
JEAN-CHRISTOPHE
råde ånyo. Men det var inte förra vårens
blommor. En ny själ var född.
Den föddes minut för minut, ty den var
ännu inte förbenad och färdigbildad såsom
de själar som nått sin utvecklings slutpunkt
och äro beredda att dö. Själen var inte en
stenstaty, den var en metall i jäsning. Varje
minut omvandlades den till ett nytt
universum. Christophe tänkte inte på att bestämma
dess gränser. Han gav sig belt till den glädje
som en man erfar då ban kastar bakom sig sitt
förflutnas tyngd och begiver sig ut på en lång
resa — hans blod är ungt, hans hjärta fritt,
han andas in havsluften och glömmer att resan
en gång måste taga slut. — Nu, då världens
skapande kraft ånyo fått honom i sitt våld,
greps ban av hänförelse över världens
rikedom. Han älskade, han var sin nästa, såsom
han var sig själv. Allt och alla var hans
»nästa» från gräset som ban trampade på till
den hand som han tryckte. Ett vackert träd,
en molnskugga på berget, ängarnas doft som
vinden medförde, natthimmelns sus, solarnas
svärmar... Allt detta brusade i hans ådror
... Han hade inte lust att tala eller tänka
... Han önskade bara skratta och gråta och
att smälta samman med detta levande under.
Skriva, varför skulle han skriva? Kan man
skriva det outsägliga? ... Men vare sig det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
