Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Som en källas sorl...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
335
nu var möjligt eller ej, måste han skriva. Det
var hans naturs lag. Ingivelsen slog ned i
honom, blixtlik, varhelst ban än befann
sig, men oftast då han var stadd på
vandring. Omöjligt att vänta. Han skrev på vad
som helst, med vad som helst; ofta skulle ban
inte varit i stånd att säga vad dessa
musiksatser, som med oemotståndlig fart sprudlade
fram, betydde. Medan han skrev fick han nya
idéer och åter nya, och han skrev på sina
manschetter, på sitt hattfoder. Om han än skrev
aldrig så fort, ilade dock hans tanke snabbare;
han måste begagna sig av en sorts stenografi.
Allt detta var blott oformliga utkast.
Svårigheten begynte då han ville gjuta sina idéer
i de vanliga musikformerna. Han upptäckte
att inte en av de gamla formerna passade
honom. Om han troget ville återgiva sina
intryck, måste han börja med att glömma all
förut befintlig musik, allt vad ban själv
skrivit; ban måste göra rent hus och bryta med
all inlärd slentrian, med all traditionell
teknik, ban måste kasta bort den lama andens
kryckor, vända sig bort från den
färdigbäd-dade säng som passar dem som fly besväret
att tänka själva, de som helst lägga sig till
ro i andras tankar. Fordom, då ban trodde
att han hunnit sitt livs och sin konsts mognad
— egentligen hade ban endast nått slutet av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
